housinginmanila

Tro det eller ej, vissa dagar är bara vanliga arbetsdagar även i detta landet. Efter att igår ha blivit runtdragna i stadshuset för att hälsa på först borgmästaren (som inte hade tid med vare sig oss eller det inbokade mötet som de andra var där för) och sen vice borgmästaren som pratade ivrigt om klimatkonferensen i Köpenhamn och hans initiativ till att koppla samman alla avloppssystem i staden har det idag varit skönt att bara sitta still på kontoret och titta på datorskärmen. Och tro det eller ej, vi har faktiskt kommit igång och fått lite gjort.. Vi tror att vi har kommit på något bra, men man vill ju inte säga för mycket i ett så här tidigt skede ifall vi skulle upptäcka att det inte var så smart ändå. Den insikten skulle kunna komma imorgon...

Samtidigt övar vi upp kunskaperna om vårt eget land för att kunna svara på alla konstiga frågor vi får. Det har lästs på om regering och riksdag, det övas flitigt på nationalsången och fader vår (för den dagen någon av oss kommer tvingas hålla i bordsbönen) och köps enbart svensk juice i affärerna.. Av någon anledning har vår mataffär slagit på stort när det gäller inköpen av cypriotisk juice med svensk text. Vårt nya helt filippinska nöje däremot är tricycle-åkning. Dessa fantastiska små färdmedel som är precis så stora att vi kan kila in oss i sidovagnen båda två och sitta där stadigt och säkert för transport de där korta men skoskavsgivande sträckorna mellan jeepney-stoppet och lägenheten eller när man inte orkar bära 10 liter vatten hem från mataffären. Man får väl lägga till att det e tur det är nerför från affären, annars hade det nog blivit svårt med den transporten. En vacker dag kommer vi få krångla oss ut och putta på för att hem båda två. Vi är något över standard-storlek så att säga...