housinginmanila

Onsdag och torsdag har varit helt vanliga kontorsdagar. Möten och lite arbete däremellan. Men nu förstår ni, det behöver inte det betyda att det inte har hänt lustiga saker som man kan skvallra om på en blogg som denna. Det är det finurliga i kråksången.

Här på ”kommunen” så är veckodagarna färgkodade, i onsdags var det orange/hudfärgad dag medan torsdagar är blå. Fredagar är det tvättdag och då är det valfri klädsel på kontoret. Uniformerna är blus i kanvastyg, färgmatchad dressjacka samt svart byxa. För män så är det en lätt och ledig skjorta som gäller, mest lätt, inte så ledig. Alla har exakt likadana, med t-skirt eller linne under. Vi försöker så gott vi kan koda våran klädsel för att smälta in i hissen, Åsa lyckades utmärkt idag! I morgon ser vi vår chans att verkligen komma till vår rätt, svart klädsel för att toka till det lite innan haloween helgen. Nog om klädsel.

Tre möten har vi varit på, igår var det ”intervjuer” men de familjer som skall förflyttas då de bor på ockuperad mark. De får ansöka om en bostad i de nya husen som skall byggas om de bott och ägt det hus de nu bor i sedan den 28 mars 1992. För så är det bestämt i lagen. Vi båda fann mötet ganska obehagligt då det mer var någon form av utfrågning och granskning än en intervju. Det var mest tagalog som pratades, men numer uppfattar vi lite tack vare de insprängda engelska orden. Vi lämnade mötet lite illa till mods men vi börjar samtidigt få lite uppfattning om hur processerna ser ut och hur HURA arbetar.

Idag bärjade vi med ett möte med en svensk som arbetar på Cities Development Initiative of Asia, givande möte och smidigt med samma språk! CDIA är tänkta att fylla upp gapet mellan planering och förverkligande vid utveckling av Asiatiska städer som ansöker om assistans. Det är lite så vi tänker att vi skall kunna bidra på HURA, matcha ”visions and missions” med hur verkligheten ser ut och hur deras byggnader uppfyller de krav de satt upp för sig. Humm...

Eftermiddagsmötet hade vi med våra kollegor, vi försökte diskutera och reda ut lite frågetecken kring HURA och deras arbetsprocesser. Det är mycket som förvånar oss och jag kan förstå att vi låter lite anklagande här på bloggen. Men alla dessa lagar och förbud! Helt utan anledning, eller snarare av fel anledning. Ett exempel är byggnadernas tak. De är tänkta att kunna användas av alla i huset för gemensamma aktiviteter, det finns höga staket och relativt goda förutsättningar för att kunna vara bra gemensamma platser. Men det har man nu förbjudit för att skräp hamnar i stuprören och då blir det översvämning. Varför inte bara sätta upp papperskorgar? Nä, papperskorgar är ingen ide, för ingen kommer använda dem samt att ingen tar ansvar för att tömma dom... Så då förbjuder man istället människor att använda taket. Den egentliga orsaken till översvämningar på taket är dock ett konstruktionsfel från byggskedet, men då byggfirman gått i konkurs är det kört. Tröttsamt.

Klockan tre idag så ringde en skolklocka på våning 10, alla ställde sig upp, de röda flimrande lamporna tändes vid altaret och ett kassettband spelades upp med eftermiddagsbönen. Han måste ha mycket att göra där uppe på sitt moln om han skall hinna lyssna på alla dessa böner våran vän gud. ”Guida oss på vägen för att ge vårat arbete mycket frukt”. Vi har inget emot gud eller religioner men för guds skull, ge karl lite vila ibland och jobba!

Vi tar för givet att det är mest vänner och familj som läser denna blogg och vi hoppas att de känner oss så väl så att ironin inte missuppfattas som ondska, ilska eller missnöje. Förlåt oss i annat fall. Amen.

Vi skulle gärna vilja visa fler bilder men det tar sån tid,

och vi är så trötta. Håll tillgodo.