housinginmanila

Fyra härliga dagar avverkade och vi är åter tillbaka i bullriga Manila, bland siffror, möten och förvirring. Minns jag inte fel nämnde vi förra veckan att HURA utan att fråga oss först tänkte skicka med två av de manliga anställda som någon form av livvakter. Vi fick reda på detta först när de kom med tidtabell över flyg till Palawan. Då var det dags för oss att sätta ner foten och nästan till och med höja rösten. Även då det är en rar gest så uppskattade vi inte tanken. Först när vi vänligt men bestämt sa att vi inte var intresserade av att åka överhuvudtaget om vi skulle ha eskort samt frågat ”bossen”om lov att åka på egen hand fick vi tillslut ett okej. Skönt! Vi tillät oss dock bli skjutsade till flygplatsen men vågade inte riktigt andas ut innan vi såg vår delegation vända och köra vidare.

Väl i Puerto Princesa ville vi ta oss vidare upp mot västkusten för att komma ifrån storstadskaoset. Vi hittade fyra Amerikaner på väg åt samma håll och kunde dela på en stortaxi som tog oss 2,5 timmar nordväst. Inte många mil men desto fler kurvor och gropar i vägen. Efter denna skumpiga färd var vi äntligen framme vid kusten och vi båda kände oss som hemma! Bungalow på stranden och grillad fisk med havsstänk på benen. Kan man må bättre? Fredagen spenderade vi med våra nya vänner och trekkade ”the monkey trail” till the Subterrainean river. Svettig men välbehövlig promenad genom djungeln. Båttur in i grottorna med två härliga guider som tolkade in allt från Jesu födelse till bacon i alla formationer som utgjorde väggar och tak. Vi erbjöds ett bad i det kalla vattnet och insåg senare att det var förbjudet. Skönt var det i vilket fall! Karaoke i Sabang på kvällen, vi försvarade Sveriges färger och sjöng lite ABBA till förskräckta såsom förtjusta miner...

Vidare norrut på lördag morgon. Båttransport med destination Port Barton, en liten lugn kustby. Vita stränder, turkosa vatten och hängmattor. Det är faktiskt riktigt gött att ligga och lata sig, så det gjorde vi, mest hela lördagen. På söndagen åkte vi med båt och guide ut och snorklade vid lite olika rev. Fint! Men vad trött man blir, så på eftermiddagen återvände vi till våra hängmattor och slumrade lite till. Nu kanske ni tror är vi bränt söder vår ljusa hud, och då tror ni rätt. Trots solskydd 30 har vissa utvalda delar fått ta visst stryk av solens strålar. Nåväl, det var det värt.

Jeepney tillbaka till Puerto Princesa på måndagsmorgon, fascinerande hur mycket man kan få plats med på ett enda fordon. Vi kom i alle fall hem tryggt och känner oss glada och utvilade efter lite frisk luft. Inser att det nu bara är 2 veckor kvar men en hel del att göra. Koppla på svenska effektiviteten och hoppas på bra flyt så skall vi nog lyckas få ihop all info vi behöver. Nu är det dags att gå på ”post-poesi-party” hos vår kompis Jomar som fyllt år. Alla måste läsa upp en egenskriven dikt vilket orsakat viss magknip i vår duo. Kul skall det dock bli!

Vår fina röda Jeepney med massa ris på taket. Och en liten väska.